Ett dinosauriekalas alltså

 För vuxen för ett dinosauriekalas

Även om jag i vanliga fall inte känner mig så vuxen och nästan ser det som ett skällsord så landade informationen om att vi ska på dinosauriekalas som en klusterbomb i min överhettade hjärna. Helt plötsligt kände jag mig nästan vuxen. För vuxen för att gå på barnkalas, framförallt när jag aldrig har träffat föräldrarna. Nu har jag inte träffat barnet i fråga heller, och det är turligt eftersom en sådan konstallation bara fungerar om man jobbar med barn. Annars får inte nästan-vuxna känna barn utan att föräldrarna är inblandade. Kanske finns det fler undantag, men jag är inget av dem. 

Skall jag klä ut mig till Dinosaurie?

Nej. Tack och lov är det ingen maskerad, utan bara ett helt vanligt barnkalas med tema dinosaurier. Varför vet jag fortfarande inte, men jag vet varför jag förväntas deltaga. Det beror på att "jag" är del av - och underordnat - det "vi" som smög sig på när jag låg i sängen och var vaken. Tror jag, någon gång kom det smygande och då rimligen när jag hade byxorna nere. Byxlös är chanslös vad gäller ett nytt "vi", det vet alla. Och av liknande skäl som nämnts kring vänskap med barn har jag inte haft byxorna nere på så många andra platser än i sängen. Kanske i soffan förvisso, men inte bland barnfamiljer och inte i någon parad. Jag vill poängtera att jag är en stark förespråkare av parader av alla de slag, det är mer en vuxenaktivitet än ett jäkla barnkalas en döndag förmiddag. Fast just nu så sover jag ju inte, så jag har inget viktigare för mig klockan 11 den dagen. Lite T-Rex-Tårta, kanske en kopp kaffe och två timmars kallpratande är för mig inte alls lika lockande som det kan låta. Även fast det är varmt. Nu har jag inte det valet. Vi ska gå på kalas. Det var inte ens ställt som en fråga. Vi ska. Ska. Jaha. 

Om två dagar smäller det alltså

Men jg bar ler och er öt ut. Så gott det går det vill säga. 

Jag håller tummarna

Jg hoppas det blir uthärligt. Jag hoppas tårtan är god. Jag hoppas också på någon form av force majeure. Skyfall, hgelstorm eller en liten Jordbävning kanske. Så får jorden följa mitt exempel enna gång. Ett litet lästips kanske? Men seriöst? Det är ju så mycket mer än bara ett barnkalas att tänka på i detta fallet. "Vi", födelsedagspresent, ta lagom med tårta och INTE bli rädd för en eventuell Piñata, trots dets välförtjände rykte. Jag lovar att avlägga rapport när saken är avklarad eller åtminstone förbi. Att verkligen klara av det låter väl hoppfullt på gränen till övermodigt.