Lite nöjd trots allt
Jag vaknade en bra stund innan väckarklockan ringde. Det är ofta så när jag ska upp tidogt men somnat senare än jag hade tänkt. Retfullt lång tid innan klockan ringer. Precis så det känns som om man somnar im direkt så får man en extra timme eller nära nog. Fast efter tio minuters vändande och snurrande i sängen är det konstigt nog bara en dryg halvtimme att sova kvar. Tiden gör som jag; snurrar och vrider sig.
Så ska man gå upp?
Det är ju den rimliga frågan. Ska man gå upp eller ska man försöka stjäla en halvtimmes oförtjänt vila? Jag tror det objektiva svaret är att gå upp, fast jag väljer nittionio gånger av hundraen att ligga kvar och känna hur tiden bara rinner iväg. Sakta om man ser till då man ska upp, snabbt om man tänker i banorna hur långt man har kvar att sova. Om man somnar om. Direkt.
Det gör man inte
Jag kan räkna på fingrarna hur många gånger jag somnat om såna morgnar. I själva verket kan jag räkna mycket med hjälp av fingrarna. Antal frukter jag äter per månad är ett annat exempel. Fast då skulle jag inte ha möjlighet att greppa något alls. Om antalet fingrar motsvarade månatligt fruktintag alltså. Man äter inte frukt. Frukt köper man för att den söta tjejen i kassan ska tro att man är hälsosam och fräsch trots två paket röda marlboro per dag.
Det tror hon inte
Om den söta tjejen i kassan på allvar tror att jag är fräsch på grund av två äpplen, en banan och en frukt som jag inte vet vad den heter är hon inte klok. Men väldigt söt ändå. Och sisådär tjugo år för ung för en sån som jag. Fräsch eller inte.
Så varför nöjd?
Jag är ju trots allt lite nöjdare nu på eftermiddagen än i morse. Och skälet till att jag ställt klockan och vaknat innan den ringde visade sig att det inte blev av. Det är inte varför jag är nöjd. Det gjorde mig inte förvånad, inte så förbannad men lite ledsen. Lite för min skull och mer för de lillas skull.
Frågan kvarstår
Hur gör vi för att få tillbaka Benny Hill? Någon form av upprop? Demonstration? Hjälp mig!
Nu stirrtävling
Nu ska jag gå till köket och stirra på mina frukter. Hade jag varit konstnär på riktigt hade jag nog känt ett tvång till ett stilleben, fast jag kan knappt rita streckgubbar. Än mindre äpplen och bananer, men den sista frukten ser så jävla udda ut att jag nog hade kunnat kludda något och hövda att det minsann visst är en sån frukt. Vad för frukt? En sån. Jag är taggigare. Inte idag, men varför går jag inte in på. Någon kan ju tycka jag gör fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar