Sextio besök, och bloggen knappt online

Det ör ovöntat många besök på en liten blogg med en futtig sida. Den hade ett par bilder, lite kod om webbutik etc. Men i övrigt en rätt elementär historia, det blir nog inte förändring kring det sistnämnda, det är vad jag kommer på att skriva om alls. Allt som kretsar i huvudet är ju en och samma sak, och det är då inte detta dravel alls. Detta är som vanligt 30% rensning och 69% flykt och stopp på rotationen. Den återstående andelen orkar jag inte räkna ut, den är mindre än pi och större än....jag orkar inte ens. Orden som alltid varit mitt verktyg, mitt sätt att vara och så som jag trodde jag verkligen var ”funtad”. Det är nog sanning, för tystnaden är rätt segdragen i längden. Vi byter samtalsämne till vad? Till att jag börjar få klart det hus ingen av någon visste jag skulle köpa. Lika få kunde tänka sig att en renovering av det slaget är långt förbi vad jag orkar med, jag är inte tillräckligt intresserad. 

Det var inte för mig, det är ju självklart för alla och envar. Inte ville jag på kvar i lägenheten heller, men detta ”valet” var något annat. Jag halkar dit igen, skriver om annat än det utan laddning (hehe) istället för att bara låta orden leka, busa och vad de nu brukade göra när saker gick ihop, när ett plus ett inte var så benhårt på att vara två. När det gick att tänja på vad som var och är möjligt, när magi var vardag och du var min. Det är den bästa känsla jag haft, och det är tillika skräckinjagande att försöka känna hur det var eftersom det utan pardon leder till vad som är. Tankar kring det hör inte hemma alls, tankar kring det är som ett svart hål eller någon annan fysiologisk tingest jag inte förstår mig på. Sannolikt en naturlag. De trotsar man inte, inte på egen hand i alla fall. Man kikar, försöker se vad som döljer sig i det skrämmande mörkret. Försöker förstå hit ett mörker kan skrämmas, hur det kan vara något mer, annat och inget alls. Samtidigt. 

Det går inte att smygtitta, det finns bara ett sätt. Jag vet att det är så, jag vet vad det innebär och jag vet hur olidligt smärtsamt det är. Fast det är skillnad nu, skillnad på de verktyg som finns till hands. De är färre, de är oklara och fel val ger raka motsatsen till vad som är tänkt. Ändå kommer det. Ändå kan jag inte stå emot. Jag gör det, men det håller inte länge till. Ett tag, tills det tillåts forsa fram och ta all den plats den kräver, förtjänar och.....