Somnade inte alls
Jag anade att det skulle bli sent igår, fast att jag inte skulle somna alls var jag inte lika beredd på. Visst händer det titt som tätt, men jag brukar oftast få skylla mig själv då så sker. Sovit för mycket, vänt dygnet helt eller bäljat kaffe som om det vore kamomillte. Men jag drack inte så mycket kaffe igår, men ändå blev det bara två-tre timmar i sängen innan jag tröttnade på att ligga vaken och fundera på sånt jag trodde jag tänkt färdigt på för dagen. Nu var det förvisso natt mestadels, men vissa av er förstår nog vad jag menar ändå.
Fånig bild på fånigt problem
Att ha problem med sömnen är som sagt inget nytt, så har jag alltid varit. Nuförtiden känns det mest fånigt när jag ligger vaken men jag vet också att det känns annorlunda när man ska upp till jobbet. Speciellt natt två utan sömn. Då är jag faktiskt inte lika kaxig. Jag är nog inte så kaxig oavsett, jag sänker hellre blicken än att råka möta någon annans. Vad gör man då liksom? Ligger? Jag har inte mött en annan människas blick sedan mitten på nittiotalet då jag misstog mig och trodde jag tittade mig i spegeln. I själva verket var det en oattraktiv herrfigur som hade liknande färg på kläderna. Jag ser inte mig själv i dpegeln så ofta. Jag trodde han var jag. True story. Inte helt, men inte bara lögn heller.
Speglar mig inte så gärna
Varför riskera att titta i en spegel? Vet ni vad som är risken? Vet ni vad som bor där? Inte? Ännu en sann historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar