Missade höjdpunkten

 Hade velat se Mephorash

Planerna för sommaren var många, men i princip ingen av dem blev av. Jag skulle resa utomlands, både till värmen i Spanien och till en festival i Haldon, Norge av alla ställen. En metalfestival, trots att jag inte lyssnar så mycket på metal faktiskt. Men ett av få band jag verkligen gillar - Mephorash - skulle spels där och jag var helt inställd på att åka och se dem live. Så blev det inte, och inte kom jag iväg till Spanien heller. Jag kom inte utomlands alls, och nu börjar det bli väldigt länge sedan jag satte fötterna utanför Sverige. Det måste åtgärdas, men sommaren tog ingen hänsyn utan löpte på i samma takt som alltid. Jag löpte inte ett dugg, fast det var åtminstone inte något jag hade planerat att göra. Jag springer ogärna, och ordet löpning indikerar dessutom att man gör det utan att ens ha bråttom till en buss, ett tåg eller ett efterlängtat flyg. Springa för nöjes skull? Det har jag aldrig gjort, mest för att jag tycker springa är urtråkigt. Min kondition lämnar dessutom en hel del att önska, men till skillnad från sommarens icke-aktiviteter är konditionens vara eller icke vara knappast någon överraskning. Vissa hävdar att ett paket cigg om dagen är skälet, jag håller inte med. Troligare är en konspiration. Kanske två till och med.

Konspirationspraktikerna

Till skillnad från sina mer teoretiska motsvarigheter är praktikerna betydligt svårare att hantera. De gör inget annat än att konspirera, transpirera och i vissa fall transkribera (om det passar deras mål), och jämfört med en konspirationsteoretiker så förstår man ju att detta är värre. På alla sätt. Transpirationsteorier är även de rätt märkliga. Märkligast i detta inlägg skulle jag tro. Vad tror du?

Och vem pratar man med för att Benny Hill ska sändas igen? Dagligen. Kul, sensuellt och jämställt. 

Tre år senare

 Efter tre år så....

Har det hänt en otroligt massa saker, fast trots mina spekulationer 2020 så blev utfallet ett helt annat. Jag vill helst inte gå in på allt för tudliga beskrivningar av sånt som i allra högsta grad är på tok för privat för att skrivas lättvindigt på en liten blogg. Men större förändring kunde jag knappast drömma om, och i sammanhanget kan nog tilläggas att förändring är i PLURAL och versaler. Oj vad många saker som har ändrats sedan dess, och inte har de hållt en liknande riktning heller.

Jobb, familj, relationer och framtidsplaner

Det är några av de små, små saker som har valt att ändra skepnad helt. Lite som en lampknapp, eller kanske mer som en dimmer som längsamt har ändrat sturkan på de olika områdena. Vissa till det bättre, andra till det sämre och ytterligare en del bara till oigenkännlighet. Varken bättre eller sämre. Bara helt, helt annorlunda. Liknelsen blir nog bättre om det är en sån där smart lampa som utöver ljusstyrka även kan ändra färg, och kanske till och med blinka i takt (eller otakt) med musiken. Om livet vore en sån lampa så skulle den lysa rött. Rätt starkt också. Vore livet istället ett trafikljus var det nyss gult. Så gasen i botten. Nyss gult är nästan gult. 

Får se vad hösten bjuder på

En aning pessimistiskt att skriva om hösten redan nu, det är ju faktiskt sommar rätt länge till. Fast ledigheten börjar ta slut, så är det nog för de flesta. Så på så vis är det acceptabelt att nämna hösten, men jag kom att tänka på något helt annat och orkar inte fullfölja tankegången jag hade nyss. Det blir vad det blir. Bra. 

Nyss gult

Jag såg en gammal kompis på facebook idag, någon jag inte sett på många, många år. Nyss gult. 

Sextio besök, och bloggen knappt online

Det ör ovöntat många besök på en liten blogg med en futtig sida. Den hade ett par bilder, lite kod om webbutik etc. Men i övrigt en rätt elementär historia, det blir nog inte förändring kring det sistnämnda, det är vad jag kommer på att skriva om alls. Allt som kretsar i huvudet är ju en och samma sak, och det är då inte detta dravel alls. Detta är som vanligt 30% rensning och 69% flykt och stopp på rotationen. Den återstående andelen orkar jag inte räkna ut, den är mindre än pi och större än....jag orkar inte ens. Orden som alltid varit mitt verktyg, mitt sätt att vara och så som jag trodde jag verkligen var ”funtad”. Det är nog sanning, för tystnaden är rätt segdragen i längden. Vi byter samtalsämne till vad? Till att jag börjar få klart det hus ingen av någon visste jag skulle köpa. Lika få kunde tänka sig att en renovering av det slaget är långt förbi vad jag orkar med, jag är inte tillräckligt intresserad. 

Det var inte för mig, det är ju självklart för alla och envar. Inte ville jag på kvar i lägenheten heller, men detta ”valet” var något annat. Jag halkar dit igen, skriver om annat än det utan laddning (hehe) istället för att bara låta orden leka, busa och vad de nu brukade göra när saker gick ihop, när ett plus ett inte var så benhårt på att vara två. När det gick att tänja på vad som var och är möjligt, när magi var vardag och du var min. Det är den bästa känsla jag haft, och det är tillika skräckinjagande att försöka känna hur det var eftersom det utan pardon leder till vad som är. Tankar kring det hör inte hemma alls, tankar kring det är som ett svart hål eller någon annan fysiologisk tingest jag inte förstår mig på. Sannolikt en naturlag. De trotsar man inte, inte på egen hand i alla fall. Man kikar, försöker se vad som döljer sig i det skrämmande mörkret. Försöker förstå hit ett mörker kan skrämmas, hur det kan vara något mer, annat och inget alls. Samtidigt. 

Det går inte att smygtitta, det finns bara ett sätt. Jag vet att det är så, jag vet vad det innebär och jag vet hur olidligt smärtsamt det är. Fast det är skillnad nu, skillnad på de verktyg som finns till hands. De är färre, de är oklara och fel val ger raka motsatsen till vad som är tänkt. Ändå kommer det. Ändå kan jag inte stå emot. Jag gör det, men det håller inte länge till. Ett tag, tills det tillåts forsa fram och ta all den plats den kräver, förtjänar och.....